och vi som alltid var rebellerna.

"sen åkte Gunilla och köpte datorer på elgiganten"

somnade på en bänk i solen
ska du ge flickan en puss, och se om hon vaknar som törnrosa?

älskade lillebror. jag är en så dålig storasyster. nu är det snart tre månader sedan jag såg ditt blonda hår och ditt tandlösa sexårsleende. när jag blir frisk ska vi leka i solen, gå på picknick och gå ut i skogen. jag lovar. ge mig lite tid att tillfriskna bara. sen ska du få lysa upp mitt liv igen. som du alltid gör. snart. lillebror du är så oskyldig och vet inte ens om hur många elakheter som drabbar dig. jag önskar att du aldrig kommer förstå det.

för jag hoppas att alla i hela världen får lida lika mycket som jag har gjort de två senaste veckorna. för jag är en elak människa och önskar er alla olycka.

allergichock & långa cykelturer
häst-träningsvärk & jordgubbstårta
nordens största street-race & kusin-ungar

jag drömmer mardrömmar om saker jag egentligen vill göra, fast jag kanske inte alls är säker på att jag vill..
jag tror det iallafall. eller jag vet inte. varför kan inte någon bestämma allt åt mig!?

idag hade jag bestämt mig. jag skulle ta igen allt jag missat. jag skulle vakna, plugga, plugga och plugga. men för det första vaknade jag sent. sen var det möte, kalas och nu. jag vet inte alls. jag försöker. men jag hatar att plugga. i v-berga behövdes det inte. men nu. jag orkar inte.

jag är så jävla trött på dig. så sjukligt förbannad och ledsen på dig. du får mig att gråta, trots att du inte tror att du har gjort något fel. du tror att du alltid har rätt och att ingenting kan skada dig. du kommer att fortsätta tills någonting händer, och då står du där helt ovetandes om livets alla faror. en del av mig kommer vilja säga, -vad var det jag sa. men hur kan jag säga så till dig. vad folk än tror om dig så vet jag egentligen vad som finns innerst inne. jag vet att du inte är varken rasist eller nazist eller någonting annat. jag vill bara blunda och se den fina lilla pojken som jag känner. han som ligger och kramar om sin lilla gosedjurs-kanin i sömnen, hans blonda lockar som en gång fanns och allt fint du gjort mellan misstagen.
du frågade oss en gång varför allting händer dig, vi hade inget svar, men det är så sant. allting händer dig, men du förstår inte att det är du som försätter dig själv i situationerna. du springer runt med ditt lilla gäng, super, röker, snusar och slåss. tror du inte att jag vet? tror du inte att jag förstår någonting?
fan ta dig, fattar du inte att vi vill att du ska vara ditt gamla jag.
fan ta dig, jag är så arg på dig, rädd för dig och orolig för dig. hur ska vi veta vad fan du gör?
när du var sju år, när du bråkade och var skitjobbig. så sa mamma till oss, det går över snart, han kommer växa ifrån det här. jag tror aldrig att du gjorde det.
när ska du sluta, när ska du växa upp och inse att livet inte bara är en lek? är det när du ligger på sjukhuset, eller på kyrkogården?
en dag kommer någon berätta för dig att det du säger inte är acceptabelt, jag vill inte veta hur, men jag vet att det inte bara kommer vara verbalt. varför kan du inte bara lyssna på oss, vi vet vad som kommer att hända.
självklart vill du vara odödlig, men inte fan fungerar det. självklart vill du vara häftig och få all den där statusen, men hur mycket är den värd när du inte längre finns.
kommer dina "vänner" stanna hos dig när situationen är inne, eller kommer de springa iväg som hundar med svansen mellan benen?
låt mig inte få säga, -vad var det jag sa.
låt mig visa alla andra vilken fin person du egentligen är. för jag vet att den finns. snälla snälla snälla

för jag ritade och trianglar. men jag hann ändra. det är skillnaden mellan du och jag. jag vet att rektanglar har fyra hörn, inte trianglar. även om det var på håret!

jag var lycklig. men nu är jag det. ni vet sådär fånigt lyckig, så att man bara går omkring och ler hela tiden. det är jag nu, och det tänker jag fortsätta att vara. dessutom så är det halvlov just nu, och solen skiner. i torsdags var det första maj och livet kan inte bli bättre.