jag vill komma bort.

DHL hjälper mig.

jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

det regnar ute

hundra ledsna små bitar över golvet

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
jag vet jag skäms, jag ska inte lyssna på den musiken, men vad gör man

norrland

Skellefteå, vi behåller våra ord för oss själva, men det var jävligt kul.


jag <3 landet - not!

fast tydligen, just hemkommen från norrland, innan dess var jag i borlänge. nu har jag planerat en resa till skellefteå. haha seriöst, jag hatar landet. jag mår dåligt av att inte ha tunnelbanan i närheten. men ändå. det kommer ta en dag att åka till skellefteå, sedan är jag hemma i ett par timmar innan jag åker vidare till frankrike mot min vilja. jag kommer dö. 08 for the win.


highschool stalker

..and yesterday you passed me by, I swear you nearly said hi, I could have died, I swear to God I started crying.
jag känner inte dig. ändå tänker jag på dig hela tiden. jag kommer aldrig träffa dig igen, jag borde ge upp. fokusera på något eller någon som kan ge mig någonting. men samtidigt, ge mig vad? inte det du har att erbjuda i alla fall, vad det nu är. jag orkar inte. damn, I wish I was a lesbian! men samtidigt. jag får vara din hemliga beundrare helt enkelt. drömma om dig på nätterna, tänka på dig på dagarna. roses are red and violets are blue and sugar is sweet and I wish I could leave you.  så, nu fick ni ett litet hello saferide-marathon också. enjoy!

peace and love and understanding.

... eller ska jag kalla det fylla, gräs, kissa på tält och tårar över ingenting? dock så var det mys. trevliga människor, bra band och bra väder. spenderade alldeles för mycket pengar och behövde sova i 14 timmar för att ens orka mig upp ur sängen efteråt. inbrott blev det i tältet, inte okej. tältduken uppsprättad och diverse kontokort stulna. ung vänster fick nya medlemmar och jag fick nya vänner. sammanfattnining= peace and love är fett värt.

igår var det du och jag.

och du såg inte mig, när jag bara hade ögonen för dig. du hörde inte mina glädjerop, du såg inte mina glädjetårar. du vet inte vem jag är, jag vet allt om dig. jag är en i mängden, du är stjärnan på scenen. den alla kom för att se. jag bryr mig inte om att du inte bryr dig om mig.
dave grohl- jag älskar dig.

skolavslutning.

när blev allting kaos? i alla fall, nederländerna-frankrike och massor med för mycket av allting. dock så var det trevligt. och jag kommer sakna alla under sommaren. även om vi kommer träffas säkert. men det var mys helt enkelt, somnade dock halv fyra efter att tvingats slänga ut alla ur huset, vissa kunde liksom inte slita sig ^^


glass i stora lass.

jag vann idag en glassätartävling, vet inte om jag ska ta det som en stor merit eller inte. sedan rullade jag hem. nu sitter jag och pluggar. och  nu är jag frisk. på riktigt!

-

"sen åkte Gunilla och köpte datorer på elgiganten"

människohamn

somnade på en bänk i solen
ska du ge flickan en puss, och se om hon vaknar som törnrosa?

problemen försvinner inte, för du finns kvar.

älskade lillebror. jag är en så dålig storasyster. nu är det snart tre månader sedan jag såg ditt blonda hår och ditt tandlösa sexårsleende. när jag blir frisk ska vi leka i solen, gå på picknick och gå ut i skogen. jag lovar. ge mig lite tid att tillfriskna bara. sen ska du få lysa upp mitt liv igen. som du alltid gör. snart. lillebror du är så oskyldig och vet inte ens om hur många elakheter som drabbar dig. jag önskar att du aldrig kommer förstå det.

körtelfeber smittar via internet... hoppas jag.

för jag hoppas att alla i hela världen får lida lika mycket som jag har gjort de två senaste veckorna. för jag är en elak människa och önskar er alla olycka.

jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår

allergichock & långa cykelturer
häst-träningsvärk & jordgubbstårta
nordens största street-race & kusin-ungar

jag önskar du var här just nu

mina fingrar luktar färsk ananas
min far tittar på fotboll, jag förstår mig inte på sånt
på lördag ska jag ut till de o-allergiska-hästisarna
men jag har ingen melodifestival-kompis
puss


-

Du ville bara göra gott
Och ändå fick du namnet Fröken Svår

beslutsångest

jag drömmer mardrömmar om saker jag egentligen vill göra, fast jag kanske inte alls är säker på att jag vill..
jag tror det iallafall. eller jag vet inte. varför kan inte någon bestämma allt åt mig!?

och så blev ingenting som jag tänkt mig... igen

idag hade jag bestämt mig. jag skulle ta igen allt jag missat. jag skulle vakna, plugga, plugga och plugga. men för det första vaknade jag sent. sen var det möte, kalas och nu. jag vet inte alls. jag försöker. men jag hatar att plugga. i v-berga behövdes det inte. men nu. jag orkar inte.

jag vill, men jag kan inte

jag är så jävla trött på dig. så sjukligt förbannad och ledsen på dig. du får mig att gråta, trots att du inte tror att du har gjort något fel. du tror att du alltid har rätt och att ingenting kan skada dig. du kommer att fortsätta tills någonting händer, och då står du där helt ovetandes om livets alla faror. en del av mig kommer vilja säga, -vad var det jag sa. men hur kan jag säga så till dig. vad folk än tror om dig så vet jag egentligen vad som finns innerst inne. jag vet att du inte är varken rasist eller nazist eller någonting annat. jag vill bara blunda och se den fina lilla pojken som jag känner. han som ligger och kramar om sin lilla gosedjurs-kanin i sömnen, hans blonda lockar som en gång fanns och allt fint du gjort mellan misstagen.
du frågade oss en gång varför allting händer dig, vi hade inget svar, men det är så sant. allting händer dig, men du förstår inte att det är du som försätter dig själv i situationerna. du springer runt med ditt lilla gäng, super, röker, snusar och slåss. tror du inte att jag vet? tror du inte att jag förstår någonting?
fan ta dig, fattar du inte att vi vill att du ska vara ditt gamla jag.
fan ta dig, jag är så arg på dig, rädd för dig och orolig för dig. hur ska vi veta vad fan du gör?
när du var sju år, när du bråkade och var skitjobbig. så sa mamma till oss, det går över snart, han kommer växa ifrån det här. jag tror aldrig att du gjorde det.
när ska du sluta, när ska du växa upp och inse att livet inte bara är en lek? är det när du ligger på sjukhuset, eller på kyrkogården?
en dag kommer någon berätta för dig att det du säger inte är acceptabelt, jag vill inte veta hur, men jag vet att det inte bara kommer vara verbalt. varför kan du inte bara lyssna på oss, vi vet vad som kommer att hända.
självklart vill du vara odödlig, men inte fan fungerar det. självklart vill du vara häftig och få all den där statusen, men hur mycket är den värd när du inte längre finns.
kommer dina "vänner" stanna hos dig när situationen är inne, eller kommer de springa iväg som hundar med svansen mellan benen?
låt mig inte få säga, -vad var det jag sa.
låt mig visa alla andra vilken fin person du egentligen är. för jag vet att den finns. snälla snälla snälla

Tidigare inlägg
RSS 2.0