jag vill, men jag kan inte
jag är så jävla trött på dig. så sjukligt förbannad och ledsen på dig. du får mig att gråta, trots att du inte tror att du har gjort något fel. du tror att du alltid har rätt och att ingenting kan skada dig. du kommer att fortsätta tills någonting händer, och då står du där helt ovetandes om livets alla faror. en del av mig kommer vilja säga, -vad var det jag sa. men hur kan jag säga så till dig. vad folk än tror om dig så vet jag egentligen vad som finns innerst inne. jag vet att du inte är varken rasist eller nazist eller någonting annat. jag vill bara blunda och se den fina lilla pojken som jag känner. han som ligger och kramar om sin lilla gosedjurs-kanin i sömnen, hans blonda lockar som en gång fanns och allt fint du gjort mellan misstagen.
du frågade oss en gång varför allting händer dig, vi hade inget svar, men det är så sant. allting händer dig, men du förstår inte att det är du som försätter dig själv i situationerna. du springer runt med ditt lilla gäng, super, röker, snusar och slåss. tror du inte att jag vet? tror du inte att jag förstår någonting?
fan ta dig, fattar du inte att vi vill att du ska vara ditt gamla jag.
fan ta dig, jag är så arg på dig, rädd för dig och orolig för dig. hur ska vi veta vad fan du gör?
när du var sju år, när du bråkade och var skitjobbig. så sa mamma till oss, det går över snart, han kommer växa ifrån det här. jag tror aldrig att du gjorde det.
när ska du sluta, när ska du växa upp och inse att livet inte bara är en lek? är det när du ligger på sjukhuset, eller på kyrkogården?
en dag kommer någon berätta för dig att det du säger inte är acceptabelt, jag vill inte veta hur, men jag vet att det inte bara kommer vara verbalt. varför kan du inte bara lyssna på oss, vi vet vad som kommer att hända.
självklart vill du vara odödlig, men inte fan fungerar det. självklart vill du vara häftig och få all den där statusen, men hur mycket är den värd när du inte längre finns.
kommer dina "vänner" stanna hos dig när situationen är inne, eller kommer de springa iväg som hundar med svansen mellan benen?
låt mig inte få säga, -vad var det jag sa.
låt mig visa alla andra vilken fin person du egentligen är. för jag vet att den finns. snälla snälla snälla
du frågade oss en gång varför allting händer dig, vi hade inget svar, men det är så sant. allting händer dig, men du förstår inte att det är du som försätter dig själv i situationerna. du springer runt med ditt lilla gäng, super, röker, snusar och slåss. tror du inte att jag vet? tror du inte att jag förstår någonting?
fan ta dig, fattar du inte att vi vill att du ska vara ditt gamla jag.
fan ta dig, jag är så arg på dig, rädd för dig och orolig för dig. hur ska vi veta vad fan du gör?
när du var sju år, när du bråkade och var skitjobbig. så sa mamma till oss, det går över snart, han kommer växa ifrån det här. jag tror aldrig att du gjorde det.
när ska du sluta, när ska du växa upp och inse att livet inte bara är en lek? är det när du ligger på sjukhuset, eller på kyrkogården?
en dag kommer någon berätta för dig att det du säger inte är acceptabelt, jag vill inte veta hur, men jag vet att det inte bara kommer vara verbalt. varför kan du inte bara lyssna på oss, vi vet vad som kommer att hända.
självklart vill du vara odödlig, men inte fan fungerar det. självklart vill du vara häftig och få all den där statusen, men hur mycket är den värd när du inte längre finns.
kommer dina "vänner" stanna hos dig när situationen är inne, eller kommer de springa iväg som hundar med svansen mellan benen?
låt mig inte få säga, -vad var det jag sa.
låt mig visa alla andra vilken fin person du egentligen är. för jag vet att den finns. snälla snälla snälla
Kommentarer
Postat av: bloggis
vi vet alla att han har kvar sin fina personlighet och att han är smart innerst inne. vi ska omvända honom!
Trackback
