och vi som alltid var rebellerna.

idag försökte min syster slänga våra gamla badkulor, som vi har samlat på sen vi var små!
då blev jag arg och torkade av dem och sorterade dem, en liten sjöhäst här och en liten jordgubbe där.
sen stoppade jag tillbaka dem i burken, inte för jag tror att jag någonsin kommer bada med dem.
men ändå

och jag hatar att vi inte kan lita på varandra.

jag hatar att alla ska lyssna på tokio hotel

idag ramlade jag i rulltrappan.
med en väska och två kassar föll jag framstupa och tog emot mig med min dumma handled.
samtidigt som jag faller skriker jag jättehögt och jätteljust; - ohh gud!
Sen fick jag in rulltrapps-piggarna in i benen och det blev hål och blod.

...prata bara med mig, ok?

..men börjat doppa sockerbitar i det istället. och jag tycker om globala gymnasiet även om jag har scoutskjorta på mig. och jag tycker om my, även om hon tjatar om håkan hela tiden. och jag tycker om julia, även om hon kittlas och vill döda mig hela tiden. och jag tycker bara om allt idag. solen skiner, jag antar att fåglarna kvittrar, jag hör det inte pga diskmaskinen i matsalen som väsnas och håller på. och jag tycker till och med om alla blickar jag får av treorna när de går förbi och ser mig sitta här ensam i kafeterian med scoutskjorta. och jag tycker om nisse som hoppar runt på alla borden så det skakar så mycket att mitt te nästan slås ut. och jag tycker om att jag lämnade in matten i tid. och jag tycker om dig, så mycket att det gör ont. och ondare gör det nu när du inte pratar med mig. alldeles för ont.

Idag satt nästan hela min skola ute på parkeringen och åt lunch i solen, det var fint.
Jag tycker om sol, man blir så sprallig och lycklig. Men sen när man kommer hem in i skuggan till läxhögen, då är man inte så lycklig längre.

Sånt här blir man också glad av -
www.ecocho.se

:)

jag tänker alltid på dig den 21a, även om det nästan är ett halvår sedan allt tog slut. mitt liv tog slut. för det gjorde det verkligen. jag är inte samma person nu som jag var då, men det är inget negativt. vi behövde förändring. vi behövde komma ifrån varandra. synd bara att det blev som det blev, att vi kom för långt ifrån varandra. jag har tagit ner bilderna på dig i mitt rum nu, gömt undan bevisen. jag tänker inte på dig längre. förutom på den 21a. då kommer allting tillbaka. jag vill inte ha dig tillbaka. jag vill bara ha dig som min vän. du var ändå mitt liv i nästan två år, nu finns du inte alls längre. imorgon är det den 22a, då kommer du vara försvunnen igen.

glass med varma hallon till eva&adam hemma hos agnes en seg huvudvärkslördag- ja tack. dessutom är våren här och varje rast speneras på berget med en kopp te och ett ritblock. jag älskar solen.

ni måste vara grymt besvikna, nästan en vecka har gått utan ett enda inlägg. men livet rullar på, och jag har i alla fall börjat ta i tu med saker så smått. helgen ska bli nice och snart snart snart är det sommarlov!

i 2.5 timmar träffades vi, och vi hann prata om allt.

Valborg, när vi gjorde akrobatiska konster i webcam, drack cider och tittade på äckliga marsmonster-filmer.
När vi dansade under kaknästornet mitt i natten och skrek oss hesa till ebba grön. Alla dessa gånger vi har gått vilse och försökt leka duktiga på orientering. Friluftsdagarna. Strandsatt, när vi sprang hem som galningar för vi trodde vi var sena. Alla gånger vi har skämmt ut oss i skolan, lekt rebeller och gjort allting tvärtemot. När vi höll på att skratta ihjäl oss under aquabike. En speciell trevlig kväll i ett trapphus. Godismötet och alla andra möten som vi har spårat ur på. Alla discon, balen i nian. Alla raster när vi satt och snackade skit om alla andra. Tyskalektionerna, veckans nöje, hur vi mobbade alla lärare. Alla "intim"skämt som verkligen bara vi förstod. Pasta med pesto hemma hos mig. När vi pluggade i min säng. När du skållade mitt ben med diskvatten på bamse. Judo-skrattet. Våra misslyckade försök till att vara hurtiga och träna. När vi skulle spela lazerdoom, bara vi två men blev rädda när vi skulle skjuta. När vi sprang runt i Gnarp och tittade på moppepojkar med trasiga moppar. Filmkvällarna, med skidåkning bakom soffan hos marcus. När jag höll på att kissa på mig och ramla i din hall. När jag träffade charlie första gången, med dig och ludde i ditt rum och vi flamsade som fan. Bollektionerna i västertorpshallen med angela. När du ramlade ur kanoten med niclas. När vi satte fast mosade fiskpinnar på carls bil. Spexfotot och kören. När du delade stol med tyska-jenny. eeeeeeeehm-elisabeth. Våra fina kontaktannoser. Agenthajken. Sportlovsgrejjerna i kungsan. När vi sydde våra pornopants. Långa helg-disskutioner i vårat symaskinshörn i slöjdsalen. När ingen kunde se skillnad på oss.
Och alla förjävliga situationer vi också har upplevt och alla gånger vi har suttit och grinat med varandra. Alla gånger som hela världen stannade upp när vi bråkade, när vi insåg att allt raserade när vi var osams. Ingen av oss kan förneka att vi inte längre är lika bra kompisar som förr i tiden. Men jag grinade ändå när jag läste om alla minnen och all fin nostalgi. Våran klädutveckling och musiksmak och om hur det var vi två mot världen! (skolan.) Det är det fortfarande, men på ett litet annat sätt. Du ska bara veta hur mycket jag uppskattar de stunder vi träffas nuförtiden, när vi färgar håret , äter för mycket mat och går på bio. Och i sommar, när vi ska tälta och boomerang, vi ska äga sönder alla andra. Dessutom, ska vi ta tag i yogan!
min finaste finaste <3

vi har känt varandra ett tag nu. varit med om mycket. jag kommer ihåg när vi var skolpoliser, första gången vi pratade med varandra. hur besviken jag blev för att jag inte fick stå med dem från min klass. jag kommer ihåg när jag ville börja på scouterna, och hur jag såg i dina ögon att du inte ville det. jag kommer ihåg första gången du sov hos mig, första gången jag sov hos dig. jag kom ihåg första gången vi färgade håret på varandra. jag kommer ihåg första gången vi gick på bio tillsammans. jag kommer ihåg när vi skulle laga mat, hur äckligt det blev och hur äckligt det alltid blir. jag kommer ihåg när vi skulle klippa godis, när vi skulle sätta upp basarlappar, när vi skulle göra tyskaläxan, när vi skulle göra slöjdarbetet om regenatfiber. jag kommer ihåg när jag var i strömsberg, när du var i gnarp. när vi var på festen och drack vin för första gången tillsammans. när vi dansade till akon och darin. när vi åkte taxi hem och tittade på grease. jag kommer ihåg första gången vi var nere i källaren och tittade på film. jag kommer ihåg alla julklappar, alla födelsedagspresenter, alla småsaker vi gjort för varandra. jag kommer ihåg när vi var på vattengympa, när vi klättrade och bowlade. jag kommer ihåg när vi var på max i sundsvall. jag kommer ihåg när vi inte vågade kolla om dörren var låst när vi sov ensam hemma. jag kommer ihåg alla skräckfilmer du ville se men inte jag. jag kommer ihåg vår nicolas cage-hysteri. jag kommer ihåg när vi sa ali efter varje mening. jag kommer ihåg när de största problemen vi hade i livet var att veckans tyskaläxa var lite för svår. jag kommer ihåg alla gånger du tröstat mig, och alla gånger jag försökt trösta dig. jag kommer ihåg när vi lovade varadra att aldrig mer göra oss själva illa, jag kommer ihåg att vi båda bröt det löftet kort senare. jag kommer ihåg när vi lagade mat till björnen utan att få hjälp av någon annan, när vi satte upp tältet på försmak, när vi åt torr couscous på kanothajken. jag kommer ihåg en pannkakssmet... jag kommer ihåg alla gånger vi passat oliver, jag kommer ihåg alla gånger vi mobbat bror din. jag kommer ihåg allt. jag kommer ihåg dig.

förlåt för darincitatet i rubriken, men den låten väcker många minnen. när slutade darin vara alla tjejers loverboy egentligen? jag kommer ihåg att x antal tjejer på our former school went totally crazy about him. nej usch va fult att bland engelska och svenska sådär. idag är jag i alla fall hemma och pluggar, gissa hur mycket jag har pluggat? precis, ingenting! sitter och redigerar bilder istället för att skriva en matterapport, ja jag vet att den skulle vara inlämnad förra fredagen, och en utredande text i historia. läste förresten i tidningen igår att de nu kommer införa nationella prov i kemi, fysik och biologi från och med nästa läsår, grattis alla 93or och yngre, ni lär ju inte alls behöva stressa ihjäl er hela sista terminen i nian, jag vet hur jobbigt jag tyckte att det var, och jag hade bara nationella i svenska, matte och engelska. det här inlägget blev också bara en massa tjat, förlåt för det, men vem ska jag annars prata med här hemma? mig själv? det är ju inte bara lite schitzofrent, vilket inte är fel alls, men ingenting för mig direkt. måste dock peppa min bloggarvän att skriva lite, var är du? can't wait for ditt nästa inlägg?

Cheers! (yes där fick jag till det!)

min käre bloggarvän klagade precis på mig och sa att jag var seg. självklart lyssnar jag inte på sånt trams, jag vet ju att det inte är sant. mitt liv är bara inte så händelserikt som många tror, jag är en helt vanlig människa innerst inne. ja, jag vet att det kommer som en chock, det är en helt naturlig reaktion. men hur som helst, nu ska jag inte blogga för att berätta om min storhet. det kommer ju ta alldeles för lång tid som ni själva förstår. jag vet dock inte vad jag skulle skriva om annars, har dålig fantasi just nu. jag skulle kunna berätta om min helg som jag spenderade i malmö, eller så skulle jag kunna berätta om min vecka som kommer. men det känns så mainstream. det går inte att blogga utan att skriva om saker som alla andra skriver. något som jag lovar att ni aldrig kommer att få läsa i den här bloggen är "dagens outfit" eller liknande. vi gjorde ju ett försök i början av bloggsäsongen att skriva lite mainstreaminlägg, men vi kom fram till att vi är för unika för det. haha jag vet inte varför jag är så självgod just nu?

vad kan man då skriva i en blogg som ingen annan skriver om? det finns typ ingenting, och eftersom den största delen av "bloggvärlden" verkar  vara patetiska idioter som bara läser typ blondinbellas blogg så känns det inte så lyckat att verka vara unik. man bloggar väl för att man innerst inne vill att någon liten förtappad själv ska hitta intresse för en och vilja fortsätta läsa. igår hade vi fler besökare än någonsin tidigare, jag berättar inte hur många läsare det var, men det var en liten procent av jordens befolkning i alla fall. hur som helst så ville jag egentligen bara skriva något för skrivandets skull, nu sitter ni ynka läsare där framför datorn och tänker "jävla tönt som försöker vara djup" men jag försöker inte vara djup. jag skriver bara det här för uppdateringens skull, och för att slippa plugga matte, tyska och historia. men om det är någon förtappad själ därute som läser det här, så glädjer det mig lite i alla fall. för då gör mitt inlägg någon nytta i alla fall :)

Cheers! (när slutade vi att skriva det som avslut i varje inlägg?)

efter en drömmfylld natt tillsammans med K åkte vi in till staden och gjorde ett hål i mitt stackars öra, det ser  väldigt misshandlat ut. sen åt vi glass tillsammans och tusen vårkänslor skapades, vi pratade om alla fina saker vi ska göra i sommar. jag längtar! sen var vi tvungna att avbryta vår fina stund och åka hem. jag åkte dock vidare till två förväntansfulla fina sockerungar. de fick melontuggumin och sen åt vi mat. mamman hade varit snäll och gjort mat som jag också kunde äta, jag blir glad av snälla människor. sen tittade vi på bolibompa tillsammans och minstingen luktade varm chokladsommar. efter att eva & adam visats så läste jag emil i lönneberga för henne och hennes blå ögon strålade när hon skrattade åt emil när han ätit upp all korv. jag och det andra flickebarnet tittade på television och busade. efter ett långt telefonsamtal med en annan vän bäddade vi i soffan. sen försökte jag sova på mitt stackars öra som bultade och ville inte alls ligga stilla på kudden. men sen gav det till sist upp och lät mig falla i sömn.
jag hörde en viskande barnsröst i mitt öra när solen började skina in mellan springorna i persinnerna. sen hörde jag vinjettmusiken till barnprogrammen och plötsligt fanns det två små kottar i min säng. efter lite the och noaks ö, så tog jag tunnelbanan hem och hämtade en cykel och cyklade vidare till hemlig ort. där jag träffade massa människor och lärde mig nya saker, blev inspirerad.
sen cyklade jag tillbaka och gjorde rödbetsbiffar med min mamma. sen fick vi ett tråkigt besked men jag ville inte tänka. så jag stängde dörren och lyssnade på musik.
nu sitter jag här. godnatt

jag är så sjukt jävla arg så jag vet inte, och de som jag pratat med om det här idag kommer tycka att jag är tjatig och jobbig. men det  spelar ingen roll. jag tänker berätta ändå.

idag när vi hade arbetstid i tyska satt jag och en kille i min tyskagrupp i korridoren och pratade. samtalen gled in på patriakatet, maktstrukturer och kvinnoförtryck. vi hade ganska olika åsikter i frågan och började så smått argumentera för våra åsikter. efter en stund får min argumentationskonkurrent medhåll från två andra killar, varav den ene säger "men du tycker ju bara så för att du är med i ung vänster, för att du har blivit matad med en massa västerpropaganda" AAAAAAAAAAAAAAAH. jag höll på att börja gråta, har aldrig blivit så förlöjligad så öppet  i hela mitt liv. som om jag inte har några egna åsikter eller funderingar. som om jag inte kan bilda min egen uppfattning. i alla fall så blev jag sjukt arg och typ gick därifrån efter jag hade haft en lång utläggning om att så inte var fallet.

när jag sedan sitter utanför mitt skåp i korridorren, ca en timme senare, så kommer killen jag började diskutera med och klappar mig på huvudet och ser nedlåtandes på mig. jag blev sjukt arg och sårad, för att jag kände verkligen att han bara gjorde så för att visa att han hade makt över mig. sen dess har jag blivit kallad "lilla gumman" hela dagen. yes - patriarkatet I love!