och vi som alltid var rebellerna.

jag är så sjukt jävla arg så jag vet inte, och de som jag pratat med om det här idag kommer tycka att jag är tjatig och jobbig. men det  spelar ingen roll. jag tänker berätta ändå.

idag när vi hade arbetstid i tyska satt jag och en kille i min tyskagrupp i korridoren och pratade. samtalen gled in på patriakatet, maktstrukturer och kvinnoförtryck. vi hade ganska olika åsikter i frågan och började så smått argumentera för våra åsikter. efter en stund får min argumentationskonkurrent medhåll från två andra killar, varav den ene säger "men du tycker ju bara så för att du är med i ung vänster, för att du har blivit matad med en massa västerpropaganda" AAAAAAAAAAAAAAAH. jag höll på att börja gråta, har aldrig blivit så förlöjligad så öppet  i hela mitt liv. som om jag inte har några egna åsikter eller funderingar. som om jag inte kan bilda min egen uppfattning. i alla fall så blev jag sjukt arg och typ gick därifrån efter jag hade haft en lång utläggning om att så inte var fallet.

när jag sedan sitter utanför mitt skåp i korridorren, ca en timme senare, så kommer killen jag började diskutera med och klappar mig på huvudet och ser nedlåtandes på mig. jag blev sjukt arg och sårad, för att jag kände verkligen att han bara gjorde så för att visa att han hade makt över mig. sen dess har jag blivit kallad "lilla gumman" hela dagen. yes - patriarkatet I love!